Bakverk inom LCHF? Del 1.

16 Jun

Som ni kanske sett i bloggens recept dyker stundom ”Sukrin” upp som ingrediens. Vad är det undrar ni kanske?

Sukrin är ett sötningsmedel som gör anspråk på att vara naturligt. Det är baserat på en så kallad sockeralkohol, Erythriol, som finns i viss frukt, svamp, ost och vin bland annat – det är alltså inte skapat på kemisk väg i ett laboratorium. Som en del av er vet är även de ganska otrevliga Xylitol, Sorbitol och Maltitol sockeralkoholer, men produktens hemsida menar att skillnaden mellan dessa är att Erythriol är den allra minsta sockeralkoholen och att den därför tas upp nästan fullständigt i tunntarmen och försvinner ut med urinen. Större sockeralkoholer fortsätter till tjocktarmen där de kort sagt ställer till med elände. 🙂

Sötningsmedlet är faktiskt en kolhydrat, men av det slag som inte kan tas upp av kroppen; därför räknar man med noll kalorier och noll kolhydrater i användandet av Sukrin. Det påverkar inte blodsockret och därmed utsöndras inte insulin heller. Det ser ut som vanligt socker och du kan baka med det, vispa ägg och Sukrin fluffigt och det är ungefär lika sött som vanligt socker även om det får en kall mentholsmak vid överdosering.

Även om man kan diskutera sötningsmedlets ”naturlighet” (jag är lite allergisk mot det uttrycket – det finns många saker som är naturliga, men för den skull behöver de inte göra gott i våra kroppar) så  låter det jämförelsevis okej. Finns det några kända nackdelar?

Mjo. Jag tänker så här: orsaken till att många av oss bär på massa extrakilon är för att vi är så svaga för socker. Sockerberoende eller sockerkänslighet kan man kalla det, beroende på nivån av känslighet. Som jag tidigare sagt tycker jag att LCHF är bra eftersom kosten går till botten med problemet och behandlar sockersuget – man lär sig att ändra sitt beteende kring socker i stället för att till exempel köra stenhårt med lågkalorishakes i en månad, vilket i mina ögon är en kortsiktig lösning som bara är jobbig för kroppen. Ska man då ersätta socker med något annat sött?

Jag tycker inte att Sukrin och andra sötningsmedel är något som ska användas lättvindigt, säg strös över filen på morgonen. För vissa räcker det nämligen att äta sådant som smakar sött (oavsett om det är socker eller sötningsmedel) för att sötsuget ska hållas igång, och det måste vara jättejobbigt att dras med det suget hela tiden och kämpa mot sin egen kropp varje dag. Har man det så ska man undvika söta smaker och ignorera när jag lägger upp kakrecept på bloggen. 😉 Däremot känner jag att JAG vill ha ett alternativ till ”vanlig” fika – inte till vardags men ibland. Jag vill kunna baka en tårta, bjuda på hallonmuffins och göra egen glass. Om jag personligen kan njuta av en kaka bakad med Sukrin utan att gå bananas efteråt och råna ICA Maxis godisavdelning på grund av Sötsuget from hell så varför inte? Det väljer jag ju själv och ingen annan har rätt att säga att det är fel. 🙂 En av mina drömmar var ju att kunna äta EN bit kaka och känna mig nöjd med det, precis som en vanlig människa utan problem med socker. Det kan jag med de flesta av dessa bakverk.

Som vanligt tycker jag också att det handlar om förnuft och självkännedom. Jag vill fortsätta att ha ett obefintligt sötsug och jag vill kunna använda Sukrin. Lösningen blir att använda sötningsmedel med sparsamhet. Enligt mig så behöver Sukrin inte heller användas i så stor mängd och bakverk behöver inte smaka supersött. Är bären till din pannacotta naturligt söta så strunta i sötning helt. Står det 1.5 dl sötning i receptet så testa 3 matskedar – kom ihåg att när du själv ”avgiftas” och vänjer dig av med sött så ökar din känslighet för söta smaker. 70% choklad, som jag tidigare tyckte var bitter, smakar som mjölkchoklad för mig nu. 🙂

Vad tycker Du?

Ett svar till “Bakverk inom LCHF? Del 1.”

  1. NussaF 16 juni, 2011 den 18:54 #

    Jag vågar nästan inte stoppa i mig något av det söta slaget för jag tror inte min kropp kommer känna vad smaken kommer ifrån.
    Om det är ”bra” eller ”dålig” sötma.
    Gjorde dock en cheesecake till min födelsedag med det sötningsmedlet jag hade hemma för jag vill inte tro att de otroligt små mängderna jag tillför min kropp kan göra nån större skada.
    Dessutom dricker mina barn ett till två glas Fun Light varje dag och även där tror jag andelen apspartam är så försvinnande liten så jag inbillar mig att det inte är farligare än att tex gå vid en trafikerad väg och andas in avgaser.

    Så tänker jag 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: